Inser när andra dottern kommer hem hur inrutat och uppstyrt vårt liv är av T. Att vi fullkomligt låter T styra med allt från vad vi ser på tv, vad vi äter, var vi sitter i soffan, att vi lyssnar på henne utan att avbryta. Vi behandlar henne som en prinsessa och att när vår andra dotter kommer hem och jag är nyfiken på henne och hennes liv blir T fruktansvärt svartsjuk. Orimligt svartsjuk.
Hur ska man räcka till? Jag är då glad att vi inte har yngre barn. Då undrar jag hur det hade gått? Eller så hade T inte kunnat få sin prinsessroll. Vi måste bryta denna sida hos henne. Hon är sjuk men måste vi sätta lite mer hårt mot hårt
Bilden är från skridskoturen vi gjorde idag. Gissa vilka som är T:s ben?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar