Här skriver jag av mig eftersom att vårt liv är ganska tufft just nu. Vår dotter lider av psykisk ohälsa sedan drygt två år. Hon har anorexia, depression, dyslexi och är eventuellt bipolär. Att vara mamma till ett barn som mår psykiskt dåligt är tufft på många sätt, man ska finnas, stötta och vara stark eftersom ens barn betyder allt. Jag klarar det för det mesta, men inte alltid. jag är inte heller mer än människa. Läs gärna och lämna gärna en kommentar om du har lust!
måndag 29 december 2014
Pappa
Vår dotter har under denna resa närmat sig sin pappa igen. De har gjort mycket grejer ihop och det märks att de börjar prata på ett annat sätt med varandra, mer förtroligt. Jag har tom några gånger känt mig lite utanför. Samtidigt skriker jag inombords YES! Jag vill inte vara ensam om detta, jag vill att vi delar på allt jobbigt, men det har varit så lätt för mannen att slinka undan. Vår dotter har vid några tillfällen ganska eländigt efterfrågat varför pappa inte visar mer hur han känner kring hennes sjukdom. Detta är kanske starten på något nytt....
Etiketter:
Pappa
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar