Jag älskar min dotter över allt, men är skrämd över den här utvecklingen i hennes förhållande till mig. Hon som snart är 18 år ska inte ha det här förhållandet till sin mamma. Hon ska ju flyga ut i livet bort från mig, men det känns som hon bara klamrar sig fast hårdare och hårdare i mig.
Här skriver jag av mig eftersom att vårt liv är ganska tufft just nu. Vår dotter lider av psykisk ohälsa sedan drygt två år. Hon har anorexia, depression, dyslexi och är eventuellt bipolär. Att vara mamma till ett barn som mår psykiskt dåligt är tufft på många sätt, man ska finnas, stötta och vara stark eftersom ens barn betyder allt. Jag klarar det för det mesta, men inte alltid. jag är inte heller mer än människa. Läs gärna och lämna gärna en kommentar om du har lust!
söndag 7 december 2014
Mamma
Ibland undrar jag hur många gånger varje dag min dotter säger ordet mamma. Ibland har jag tänkt räkna hur många gånger det är. Uppskattningsvis är det kanske 200 gånger. Hon vill hela tiden ha koll på mig, hela tiden ha min bekräftelse. Mamma, vad gör du? Mamma, sitt här! Mamma, vart ska du? Mamma, jag vill följa med.
Etiketter:
Mamma
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
<3
SvaraRaderaKänner igen det. Tänker att de släpper när de mår bättre.