Att vara själv

Jag ska vara helt själv i mer än ett dygn. Jag tror knappt att det är sant. T och mannen ska åka till hans föräldrar för att göra en snabbvisit. Vi ska åka till Spanien över jul. Kommer hem på nyårsafton igen så de ville titta till dem innan vi åker. Jag jobbar i morgon så jag stannar hemma. Nu är jag alltså hemma utan att behöva ta ansvar för allt, gud så skönt. Jag såg till att hon har med sig medicindosetten, den är viktigast av allt. Ökade dosen av lamotrigin till 50 mg igår och hon kände av det rejält i morse. Seg i huvudet som bara den och obehagliga drömmar under natten. 

Nu har jag eftermiddag och kväll där jag kan sätta mina behov i centrum. Det låter säkert hemskt konstigt för utomstående när man skriver så, det tom kanske upplevs som lite egoistiskt eller som fruktansvärt överdrivet. Ni därute som har ett barn med liknande problrmatik som min dotter förstår helt garanterat vad jag menar. Att få vara själv utan krav är en lyx som man inte så ofta får uppleva. Idag ska jag nog köpa räkor och äta, det tycker inte T om så det äts inte längre hemma hos oss. Jag tar nog en tur ner tilll stan och sen ska jag nog ta och köra ett Dowtown Abbeymaraton.