Så är vi hemma igen :) Tyvärr säger jag, men hade lovat T att om hon tyckte det var för jobbigt så skulle hon slippa. Det blev alldeles för jobbigt för henne ( inte så oväntat egentligen ) redan efter en dryg timme. Hon fick panik och skulle hem. Monica och M hämtade in henne från parkeringen. Efter lite familjeråd och besök hos André bestämde vi oss för att hoppa av. T sa själv att hon mycket hellre går hos psykologen själv. För oss är det viktigast att hon gör något inte vad. Det passar kanske inte alla att bli friska i grupp. Dock var det skönt att de att alla de andra flickorna och familjerna var helt vanliga familjer. Ibland känner man sig som en mupp, en alien som har drabbats av denna jävla sjukdom.
Dock var T smalast av dem alla i gruppen. Trots att dessa tjejer väger mycket mer har de sämre värden. T verkar ha en ovanligt stark kropp mitt i detta kaos.
André nöjd över tabletterna så här långt. T säger hon mått ovanligt bra sista 2 dagarna. Nu ska vi ha samma dos en vecka till, sen ska dosen dubblas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar