Äntligen innebandy

Vår dotter brinner för innebandy och träning. Utan att skryta är hon en talang, tyvärr har sjukdomen tagit ifrån henne möjliheten att vara med i distriktslag och spel i högre divisioner.  Den hör hösten har hon inte kunnat träna och spela överhuvudtaget. Sista två veckorna har hon kunnat träna lätt några gånger i veckan utan att må dåligt dagen både fysiskt och psykiskt. 

Trots hennes låga bmi har hon fått hålla igång för läkarna. Det pga hennes värden  inte har varit för alarmerande dåliga. Några tillfällen har puls legat nere under 40. Förra våren var hennes temp på 35,6 under en lång tid. Trycket är lågt men inte under den farliga nivån, så när vi har koll på henne så det inte blir manisk träning får hon träna lätt. Det gör att mycket av hennes ångest lättar och att hon kan äta lite mer. Det är en balansgång, för är man så svårt deprimerad som hon är mår man bra av att aktivera kroppen samtidigt som det lätt blir en besatthet. 

Igår spelade hon årets första match och det gick bra. Hon var så uppåt i bilen på väg hem. Dock fick hon hemsk huvudvärk på kvällen. Vi får se vilket skick hon vaknar i. Nu är det ju jullov så hon kan vara seg idag. Vi ska packa och förbereda resan till Spanien i morgon kväll.