Alldeles för tidig morgon

Vaknade redan klockan 04.11. Tankar som snurrade i maxfart. Det är intensiva två sista månader i skolan för T, en massa nationella prov som är lååååånga och krävande. Körkortsteori som hon inte orkar ta tag i riktigt. Tankar kring hur jag ska lägga upp det mitt läkarbesök, vad jag ska säga. Vad händer om jag inte blir sjukskriven? Det går ju inte, då rasar allt. Samtalet som väntar med handläggaren på fkassan om ev vårdnadsbidrag för att utreda mitt ärende. Blir stressad igen bara jag skriver ner grejerna på bloggen. 

Detta plus att T inte är i form igen. Hon blev jättekonstig igår kväll och la sig vid tio redan. Vaknade upp i morse i ungefär samma skick. Har varit på två lektioner. Vi var och handlade lunch på McDonalds ( hennes förslag) och åt hemma. När hon var klar och hade ätit 2/3 delar på sin chicken wrap och tagit 10 pommes var jag ute och slängde resterna i soptunnan. Helt plötsligt tickar ångesten på och hon börjar jobba upp sig. Såg du hur mycket jag åt? Fattar inte varför jag åt så mycket? Hon måttar upp en wrap som är 40 cm lång och jag säger att så stor är den inte och du åt väl lite mer än hälften. Hon springer ut i soptunnan och kommer in med resterna. Här ser du!!!! I det här läget blir det fel hur jag än säger, det vet jag. Hon skriker det är lika bra jag spyr upp maten för det duger ändå aldrig. Slänger i toadörrren så tavlor trillar och går sönder. Sätter på vattnet i badkaret och i handfatet för att kräkas ( ska inte höras) och ligger nu i badkaret och lindrar ångesten. Om 30 minuter måste vi åka till sjukgymnasten, undrar hur det kommer gå?!