Jag har fått vabintyg för tre månader till. Det är alltid jobbigt att läsa dessa intyg. Blir så konkret på något sätt. Hon har ju diagnos anorexia och medelsvår depressions episod. Misstanke om bipoläritet.
Nu har jag varit hemma från och till i 1 1/2 år. Det är vår räddning på så många plan. T som inte vågar vara själv med sina tankar. Inte tar sig mat själv. Inte längre vågar åka buss. Inte orkar gå mer än några timmar i skolan. Alla besök i Lund som är halvdagsprojekt.
Nu när hon kom till skolan så hade de psykiatriprov. Det trodde vi var om tre dagar. Vi hade börjat plugga på det men var långt ifrån klara. Hon gjorde visst provet ändå. Starkt av henne att inte go bananas och sticka! Hon sa att hon var väldigt nära att panika rejält, men är nöjd nu att hon klarade det.
Fick berättat för mig att en släkting på min farmors sida tagit sitt liv. Den ärftliga belastningen på psykisk ohälsa finns i den delen av vår släkt. Min pappas syster, min farmor, hennes mamma och systrar har som jag ser det drag av bipoläritet, Aspbergers mm. Detta är inget som det någonsin pratats om, väldigt skambelagt. Nu när T mår dåligt så har jag börjat se dessa personer med andra ögon. Man blir inte bipolär i princip utan ärftlig belastning.
Nu är det fredag och vi väntar in stormen Alexander. Jag vill se svenska hjältar ikväll men det vill inte övriga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar