En tung morgon

Ibland är det bara så tungt. Vår dotters sjukdomar och allt som kommer i dess kölvatten. Att ha kämpat i över 2 år utan något tydligt resultat, att ha tappat lite av sig själv längs med vägen. Jag har inte längre någon tydlig identitet som person längre känns det som. Jag jobbar halvtid på ett jobb jag egentligen är väldigt duktig på. Jag som drivit utveckling och varit navet på arbetsplatsen går och gör mina timmar. Det tär på mig men vet att jag inte kan jobba mer för att orka kämpa för min dotter. För så är det, jag kämpar för min dotter. Hade hon kämpar lite mer själv hade hon säkert mått bättre nu. Hur ska jag få henne att kämpa själv?!

Hittade denna lapp i mobilen och mådde lite bättre. Någon gång kan jag jobba igen med det jag brinner för: tolerans.