Legendariskt möte

Vaknade upp nyss efter att ha sovit bort tidernas migränanfall. Det är tredje gången i mitt liv som jag drabbas av migrän och att jag fick det just igår är väl inte helt otippat. Både samtal med min läkare och möte i Lund med T:s läkare och behandlare. 

Kvällen till Valborg bestämmer sig T för att åka till en vän i Lund med två andra kompisar. De ska ha tjejkväll och sedan ge sig ut i Lund på Valborgsfirande på förmiddagen. Vi har möte vid tre hos hennes läkare, och jag förstår att Valborg i Lund innebär någon form av alkoholintag. Upplyser henne om att det mötet är viktigt. Inga problem mamma, jag är ansvarsfull. Skjutsar henne till tåget vid sju och sedan har jag en härlig ensamkväll eftersom mannen är på konsert. Ska hon verkligen fixa att sova över? Hon har inte gjort det vare sig hos pojkvän eller kompisar på över ett år. Gjort några försök men behövt bli hämtad när ångesten har blivit för jobbig.

Jag skriver godnatt och får godnatt tillbaka. Halvslumrar hela natten, väntar omedvetet på att hon ska ringa. Det gör hon inte dörren halv 8 på morgonen, på ett strålande humör. Vi bestämmer hur det ska gå till när vi ska hitta varandra bland 30 000 valborgsfirande ungdomar. Vi hittar en bra lösning och tid. 

Innan vårt möte tillbringar jag med storasyster som bor och läser i Lund. Vi äter lunch och pratar. Hon är lite solbränd efter en resa till Holland med skolan och är så glad och lycklig. Pojkvännen och hon har fått en tvåa med inflyttning i juli. Livet leker för henne just nu och jag blir varm i hela hjärtat när jag tänker på henne. 

Efter mycket om och men hittar jag T, och vi åker på mötet. Jag känner på lukten att hon har druckit. Scannar in att hon är sansad och helt okej, bara lite, lite påverkad. Bestämmer mig för att vi åker till mötet. De känner också att T luktar, vi utbyter lite ögonkast. T pratar på mer än vanligt. Vi börjar prata och sen blir det en timme riktigt bra möte, så bra att läkaren på väldigt mycket skoj säger att lite Redbull och vodka innan nästa möte också T så kan vi prata om viktiga saker igen. Under mötet berättade hon om hur hur dåligt hon mådde veckan innan sin födelsedag. Att jag hade fog för min oro. Att hon hade velat dö. Att det nu känns lite bättre igen. 

Hon berättade att hon är orolig för mig och känner skuld. Att hon vill bli självständig, men att det måste gå långsamt.

Vi pratade halva mötet om mat och hur hon ska våga äta mer. För första gången kunde vi vara lite tuffa mot henne när hon berättar att hon visst äter jättemycket. Passande nog hade hon suttit och petat i en Cesarsallad jag hade tagit med mig till henne. Det var en ren straffspark till oss. De frågade om hon ville träffa en dietist och det ville hon. När mötet var slut sa läkaren att det här var ett legendariskt möte av två anledningar. Dels att hon var salongsberusad men framförallt för vi kunde prata om mat utan att hon blev vansinnig.