Så det är så jag gör nu och det känns så skönt. Bara det gjorde att jag kan slappna av på ett annat sätt. Att en tyngd försvunnit från mina axlar.
Här är en bild från min morgonpromenad.
Här skriver jag av mig eftersom att vårt liv är ganska tufft just nu. Vår dotter lider av psykisk ohälsa sedan drygt två år. Hon har anorexia, depression, dyslexi och är eventuellt bipolär. Att vara mamma till ett barn som mår psykiskt dåligt är tufft på många sätt, man ska finnas, stötta och vara stark eftersom ens barn betyder allt. Jag klarar det för det mesta, men inte alltid. jag är inte heller mer än människa. Läs gärna och lämna gärna en kommentar om du har lust!
Jag tror att detta var precis det du behövde-se nu till att verkligen försöka jobba på att vila och slapppna av. Och börja inte för hårt sedan igen! Nu ska du bara ta det lungt. Fokusera på sådant du mår bra av, och försök att "reparera" (kommer inte pånåt annat ord just nu, hehe) dig själv så gott det går. Stor stor kram till dig Anna! Kämpa på! Alllt kommer vara bra en dag ska du se!
SvaraRaderaJa, det känns verkligen som en sten har lyfts från mina axlar och jag känner mig gladare ån på evigheter. Nu ska jag orka kämpa lite till!
RaderaKram