Det börjar bli småkyligt och vi bestämmer oss för att gå upp mot stugan. På tomten finns ett helt bestånd med liljekonvaljer, min favoritblomma. Jag stannar upp och luktar. Får en luktförnimelse från min barndom och minns alla buketter med liljekonvaljer jag plockat. Telefonen börjar vibrera ilsket och vips är jag i beredskapsläge igen. I andra ändan hör jag T som snyftar "mamma". Mitt hjärta snörps åt och jag svarar " vad är det gumman?". Nu är det bara hulkande och snyftningar från andra sidan. T är i väg på sitt livs äventyr. Hon fick biljett till Summerburst i Göteborg av sin pojkvän i 18-års present. De ska vara borta fredag till lördag natt. Sova en natt på hotell och se Axwell och ingrosso, Avicii mm. En dröm för en frisk T, men nu det mest skrämmande hon kan göra. Vara borta från oss en natt. Det har hon inte varit på mycket, mycket länge. Hela veckan har varit darrig och ett stort utbrott har vi överlevt. Hon har varit omänskligt nervös.
Nu ligger hon på ett hotellrum i Göteborg och går igenom en ångestattack delux. Jag pratar och lugnar, försöker avleda och till slut märker jag att hon kommer tillbaka. Jag säger att tvinga dig nu till arenan och titta på Axwell och mår du fortfarande inte bra så hämtar vi dig i natt ( det är ju bara 35 mil).Vi småpratar ytterligare en stund och sen säger hon hejdå.
Jag går tillbaka till stugans värme och anstränger mig för att hitta tillbaka till den varma känslan jag hade innan telefonen ringde och påminde mig om att mitt liv är inte som alla andras liv. Jag lyckas inte helt, känslan av oro är för stor.
Väl hemma får jag ett sms från henne som är fullt med glada gubbar och hjärtan där hon berättar hur bra det varit och att hon hoppas att även jag haft det trevligt.
När jag sovit en timme ringer telefonen och då undrar hon om hon ska ta sin medicin som hon glömt ta klockan åtta.
❤❤❤
SvaraRadera