Att erkänna för sig själv

Dagarna går sin gilla gång här hemma. Jag har fokus på att hålla mig lugn och göra så lite som möjligt, stanna upp när alla tankar börjar flyga rundor i mitt huvud tänka att det bara är tankar. Det är inte lätt men det går lite bättre. Min chef ringde för en stund sedan och undrade hur jag mådde. Det kändes lite bra. 

Har träffat terapeuten ett par gånger och det kan nog bli bra. Hon ställer frågor som jag logiskt vet svaret på men som egentligen ställer till det mer för mig och mitt mående än jag vill erkänna. Att våga visa sig svag, att  vara oumbärlig superkvinna, att tänka på alla andra men inte sig själv osv.  Hon säger att jag måste vara oerhört försiktig eftersom mina energinivåer är så extremt låga. Det är så små marginaler till att jag skulle kunna trilla dit helt och hållet. Det ska jag inte göra!!! 

För mig är det så overkligt att jag mår så här, att jag är så skör. Det är inte jag. Jag vill inte vara så här.