Jag är orolig, ledsen, arg i en konstig mix. Ska det vara så här? När vi pratar nu efteråt säger hon att vad ska jag göra? Det blir bara svart. Jag säger slå i en kudde. Hon svarar att det hjälper inte, det försöker jag först. Antingen måste jag slå mig själv så knogen går sönder igen eller så måste jag slå i något hårt. Jag vill ju ha hjälp med det här, men ingen jävel hjälper mig. Vad ska jag säga?!
Här skriver jag av mig eftersom att vårt liv är ganska tufft just nu. Vår dotter lider av psykisk ohälsa sedan drygt två år. Hon har anorexia, depression, dyslexi och är eventuellt bipolär. Att vara mamma till ett barn som mår psykiskt dåligt är tufft på många sätt, man ska finnas, stötta och vara stark eftersom ens barn betyder allt. Jag klarar det för det mesta, men inte alltid. jag är inte heller mer än människa. Läs gärna och lämna gärna en kommentar om du har lust!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej! Hur orkar du med att kämpa med din dotter? Mina föräldrar har halvt gett upp med mig (är själv sjuk i ätstörning) efter ett år. Har du tips? Motivation?
SvaraRaderaDu är jätteduktig,
ps svara gärna i ett inlägg