Idag hånar anorexian mig

Idag är en sån dag då jag blir mer orolig och provocerad än vanligt av den jävla sjukdomen. Den retar upp mig och jag ser bara dess tecken. Har svårt att vara nöjd över dotterns ovanligt goda humör. Har svårt att njuta av det tillfälliga lugnet. Var tvungen att gå undan en stund för att lugna ner mig. Tallriken med den demolerade frukostmackan och det halvfulla glaset med näringsdrycken gör mig för upprörd och besviken i en konstig mix. Fan, vill inte ha så här negativa energier i mig. Hon är ju glad och social idag. Varför räcker inte det? Varför ska jag måla upp stora svarta moln på himlen direkt? Njut bara! Gaska upp dig!