London calling!!

Klockan halv 3 gick vi upp inatt för att starta vår resa mot London. Sömndruckna satte vi oss i bilen för att ta oss till Hyllie, där vi sedan åkte tåg över till Kastrup. T var trött men förväntansfull, men plötsligt när vi sitter i Hyllie och väntar på tåget inser hon att hon glömt sin mobil i bilen ( hennes dåliga mobil ska tilläggas eftersom den andra dog ju vid förra utbrottet hon hade). Hon tog det lugnt först men under tågresan började hon jobba upp sig och väl framme på Kastrup hade hjärnspökena tagit henne helt och hållet. Då kom skrik och gap. Skäll på mig för det var mitt fel att hon inte fått springa tillbaka de 500 meterna och hämtat mobilen och hittade på en massa andra efterkonstruktioner som inte var sanna. Hon skulle nu inte med till London och jag och mannen skulle åka själva tyckte hon. Vi stod där och argumenterade högljutt tills hon stack, sprang ut i regnet utan mobil. Mannen efter och jag kvar som ett fån. De var borta i nästan en halvtimma. Tiden för resan börjar ticka iväg. T fortfarande helt fast i sin tanke att hon ska stanna hemma och vi åka själva. Vi förklarar att det inte finns på kartan under dessa omständigheter men att vi kan åka hem igen och sedan kan vi åka iväg och lämna henne själv några dagar om det är hennes högsta önskan. Hon är fortfarande aggressiv och elak mot mig. Jag vill bara åka hem. Pallar inte längre. Går och sätter mig på en bänk. Tiden har tickat ut tror jag. Sms från mannen: skynda dig! Utbrottet/ attacken har klingat av och kvar är en stukad unge. Nu  åker vi säger mannen. En kamp mot klockan börjar och vi får tränga oss före i köer osv men hinner med planet. Mannen väser att vi får ta detta med henne när vi kommer hem igen. Jag sitter på planet med både svett och tårar i mitt ansikte. Det är ju helt jävla galet :(

Full fart hela dagen med shopping och en tur i Harry Potters fotspår. Klockan är nu 20.00 och mannen och jag ligger i sängen helt slut. Han berättar att när hon stack på Kastrup kom det en buss och han såg hur hon tänkte springa ut framför den, men i sista stund stannade upp. Han säger att den bilden kommer finnas kvar på hans näthinna för evigt. Skönt jag slapp den synen. T ligger i sin säng och sover tungt tungt. Vilken dag!!