Besökpstoppen

Besökstoppen

lördag 14 mars 2015

Explosion

Ligger i tv-soffan och slötittar på Nyhetsmorgon. Det pratas om saudiavtalet, melodifestival och Gud vet vad. Huvudet värker och jag mår illa. Om jag mår så vet jag någon som just nu mår ännu sämre. Hon har varit uppe en sväng, smuttat på näringsdrycken, tagit ett par hallon och ett par teskedar vaniljyoggi. Hennes ögonlock är tunga och svullna efter gårdagskvällens utbrott. 

Tyvärr flippade det så som det inte gjort sedan december. Vi hade alla tre badat i vårt utespa. Vi hade pratat och pratat. Det kändes bra, hon sa att hon skulle gå på praktiken idag lördag. Vi pratade hundar eftersom vi håller på att fundera på om vi ska köpa en. Vägde fördelar mot nackdelar. Pratade om vår stundande Londonresa. Vi gick in och duschade av oss och jag började med maten, oxfilépasta som hon tycker om.
Telefonen ringer och hon går in på rummet. Maten klar, vinet och colan upphälld. Pang, mobilen åker i väggen, väggarna börjar skallra, garderobsdörrarna kvider. Utbrott modell enormt sätter igång. Mannen och jag sitter med tända ljus och tittar på varandra. Jag går och försöker prata med henne men bara hon hör mina steg skriker hon att jag ska låta henne vara. Det finns ingen möjlighet att jag ska kunna lugna henne. Vi äter hur absurt det än låter. Inget blir bättre för vi är hungriga. Hör henne om varannat skriker på pojkvän, gråter hejdlöst, slår på väggar, slänger saker. Det pågår väl en timme knappt. Jag går till henne igen, frågar om hon vill ha en lugnande tablett, om jag kan hjälpa henne. Hon skriker åt mig att lämna henne ifred. Hon vill inte ha någon jävla tablett. Hon lugnar ner sig lite, vi tittar på skavlan utan att höra ett ord av vad som sägs. Hon kommer ut, ber om tablett, dricker lite. Går in på rummet igen. En timme senare kommer hon upp och lägger sig i soffan. Vill småprata, jag försöker hålla en acceptabel nivå. Håller egentligen på att börja gråta men lyckas hålla mig. Hon visar sin mobil som inte mår så bra. Jag säger inget. Känner att jag inte pallar mer. Går och lägger mig. 

Vaknade halv 7 och nu ligger jag här och glor i taket. Mannen är ute och cyklar med sina vänner. Bra för honom. Jag funderar på hur jag ska orka ta tag i den här dagen.

2 kommentarer:

  1. Hej.
    Tycker så synd om dig när jag läser detta.
    Får såna flashbacks till när min dotter var så dålig.
    Allt blir så stort så stort.......
    När jag läser detta så förstår jag verkligen hur långt vi har kommit.

    Stor styrkekram till dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Tack för din omtanke. Ja, allt blir så stort och det bara händer. Pang!
      Kram tillbaka!

      Radera