Är det inte det ena är det det andra

Sista veckan har det varit kattfokus istället för anorexifokus. Vår ena devon rex har drabbats av tarmproblem. Hon har magrat enormt och bajsar diarré inomhus. Inläggning på djursjukhus och vips blev vi 10 000 kronor fattigare, trots försäkring. Hemma igen och är piggare, men bajsar fortfarande inne då och då. Så här kan vi inte ha det så vi förbereder oss på det värsta. Katterna är T:s liv. Hon ligger alltid i soffan med katterna omkring sig. Säger själv att de är hennes räddning. Givetvis rör detta upp jättemycket i henne och hon processar detta nu. 

I onsdags var vi hos psykologen. Hon tyckte att det varit helt okej. Men kom ut och sa att hon fått tid om 5 veckor. Att hon tyckt att T verkar vara på rätt väg och bara skulle fortsätta. Att allt verkade rätt bra nu. Jag höll på att dö och frågade T om hon skönmålat sitt mående, varav T blir vansinnig på mig. 

End of discussion. 

Under kvällen dyker det ändå upp små fragment av samtalet och jag börjar förstå vad de pratat om. Hon var själv inställd på samtal en gång i veckan och var även hon lite förvånad över vad psykologen sagt. Ger ju henne mixade signaler. 

Väntar nu på samtal från hennes behandlare. Känner att jag måste ventilera med henne om hur detta gick till. Har T i två års tid vägrat prata med någon äntligen bestämt sig för att prata anses hon må för bra. Ni som följt min blogg vet ju även att hennes mående pendlar från djupa dalar till bra stunder. Hm....