Ensamhet

Innan T blev sjuk och även under hennes första första sjukår var vännerna viktiga för henne. Hon knöt nya kontakter, var på fester osv. Telefonen gick varm av burrande signaler. Nu är det skrämmande tyst. Jag ser på fb hur den ena 18 års festen efter den andra flyter förbi. Ser alla glada bilder på ungdomar som ler mot kameran. De bilderna träffar mig med enorm kraft. Tittar på min lilla T som ligger bredvid mig i soffan med filten långt upp över näsan. Vet att hon också tycker det är jobbigt. Vet också att hennes kraft just nu inte klarar av att vara trevlig mot kompisar. Det är tungt.