Ökad dos medicin

Underbart väder i två dagar nu. Det förändrar inget men det hjälper lite. Tog med T på en lång promenad vid havet. Vindarna ruskade om oss och det kändes som vi blev lite mer levande igen.Stegen tillbaka var piggare än på länge. Hon bablade på som om allt var som vanligt. Bestämde sig där och då

för att åka på fest ikväll. Kom på att sist hon gjorde det var på nyårsafton och då åkte hon hem klockan 22. Mitt mammahjärta svämmade över hur konstigt det än låter. Men jag vill så gärna att hon ska orka göra det som andra i hennes ålder orkar. Att träffa folk och glömma bort det som är tråkigt och jobbigt. Att jag sedan ligger här klockan 00.30 och börjar bli orolig. Väntar på att hon ska ringa och vilja bli hemskjutsad snart.

Innan på dagen fick jag tag på läkaren i Lund. Berättade om de senaste två veckornas dåliga spiral och hennes fruktansvärda nedstämdhet. Det var ju bekymmersamt som han uttryckte det. Han berättade också att när det gäller nu terapeut är det lite problematiskt. Att det inte var så lönt med Bup eftersom hon fyller 18 om två månader. Att vi borde satsa på vuxenpsyk i stället nu. Att de skulle prata mer om det när vi träffas om 1 1/2 vecka.

Vi bestämde att han skulle ringa lite senare och då prata med T själv. Det gjorde han halv 6 en fredag. Stackare, han har för mycket att göra. Han pratade med T och de bestämde att hon ska höja litiumet med en tablett. Det finns lite marginal att höja innan det blir förgiftningsfara, men gränsen är hårfin. Nu får vi åka och ta blodprov en massa igen, suck.