Pratat med behandlare

Efter förra veckans konstiga feeling när T besökt psykologen ringde äntligen behandlaren upp. Hon var precis lika frågande som jag kring vad som hänt. Tyckte det lät alldeles galet. När hon hade frågat psykologen hur det gått hade hon sagt att T inte hade haft så mycket att säga vad hon behövde hjälp med. Precis som jag anser menade även behandlaren på att det är ett svårt steg att komma på vad man behöver hjälp med. Det är kanske det man behöver hjälp med att formulera. Att T överhuvudtaget pratat var ett stort steg. Hon skulle i alla fall prata med läkaren till vårt möte i morgon. Hon hade en idé med en annan psykolog. Vi får se vad morgondagen för med sig.

Idag har vi fikat på semla. Mums! Även T