Ilsken som ett bi

De senaste dagarna har T varit som ett ilsket bi. Hon har inte varit lätt att tas med. Vi hade första körlektionen i torsdags. Den skötte hon galant. Visade sig att sista veckornas tränande hemma gett resultat. Han flyttade fram henne fyra lektioner. Härligt! Jag hoppas att hon får till sitt körkort innan sommaren. Tänker att det kommer ge henne en helt annan självständighet och jag kan rationalisera bort min chaufförroll. Räcker med alla andra roller jag har. 

Sedan var vi på skolan för uppföljning av den nerbantade tiden på praktiken. Det gick sämre. Hon var sur och oresonabel. Vi bestämde något som jag redan då kände att det kommer inte gå. Det är för mycket, men varje gång jag öppnade munnen högg hon. 

Hon avslutade kvällen med att motvilligt gå på praktiken. I fredags vaknade hon sur som ättika och ingen praktik. Jag kände att jag fick en besvikelse overdose.  Ibland orkar jag inte vara så jävla förstående. Samtidigt vet jag att hon inte klarar att jag är sur/ besviken/ kort i tonen. Det får helt fel effekt. 

När jag kom hem till lunch så ville hon prata om hur planen ska vara med praktiken. Hade tänkt igenom saken. Jag försökte få tag i hennes mentor men hon var på resa. Vi får ta det efter lovet.