Möte med annan mamma

För 15 år sedan hade jag en mycket kär kollega vars dotter blev svårt sjuk i anorexia. Det var andra gången som jag stötte på sjukdomen. Innan hade jag spelat i samma handbollslag med en tjej som blev svårt sjuk. Denna kollega var hemma i ett halvår för att ta hand om sin sjuka dotter. Jag minns att jag försökte förstå hur hennes dotter mådde och vad kollegan gjorde för att hjälpa henne. Jag ställde säkert dumma frågor, ytliga och generaliserande. I går träffades vi igen efter många år. Det blev några intensiva timmar med mycket prat, skratt och gråt. Hon berättade om hur hennes dotters sjukdom sett ut och vad hon tror gjorde henne frisk. Det var så skönt att prata med någon som verkligen vet vad denna monstersjukdom är och har kommit ur den. Hennes dotter är nu 28 år och väntar barn. Denna kära kollega kan jag identifiera mig med. Vi har samma yrke och har samma värderingar. Hon är en sund och klok människa ( och det hoppas jag också vara) som älskar sin dotter över allt annat. 

Idag känner jag mig lite lättare:)