När mamman inte mår bra

Att kämpa med min oro har jag blivit duktig på. Det är min vardag. Att bli riktigt fysiskt sjuk var länge sedan jag blev, men sista dagarna har varit ett rent helvete. Jag kände redan för en vecka sedan att jag hade komstigt ont i ryggen vid skulderbladen. Tänkte att jag fått någon inflammation. I lördags vaknade jag upp tidigt tidigt med värk både från ryggen och på bröstet. Tankar började virvla, hjärtproblem, kärlkramp kanske? Då förstår ni hur ont det gjorde. Tog tabletter och det släppte lite. Är sån att jag inte springer till läkaren omedelbart. På eftermiddagen blev jag jättedålig igen. Upptäckte områden på överkroppen med blåsor. Google google. Bältros, boom! Var på vårdcentralen och fick det bekräfftat. Ett nytt helvetesdygn med enorm smärta och 39 graders feber. Jag var så dålig att jag inte ens kunde titta på mobilen. Är bättre med febern nu men det börjar hela tiden nya områden med blåsor och värk. Fy fan!

Familjen blir handlingsförlamad när jag är sjuk. Jag blir irriterad. Fick fräsa till igår: kan jag inte få bli sjuk någon gång och ligga här och se hur allt bara flyter på. Hur ngn handlar, lagar mat, städar och plockar undan? Måste du( mannen) bara gnälla om att du inte heller mår bra! Suck:(