2015, året då det vänder

2014 var utan att överdriva mitt sämsta jävla år någonsin. Mannen och jag satt exakt för ett år sedan och trodde att värre än 2013 kunde det inte bli, men tji fick vi :( Allt accelererade till ytterligare en nivå detta år. Allt som varit jobbigt innan blev 1000 ggr jobbigare. Det trodde vi helt ärligt att det inte kunde bli då när vi satt och sammanfattade 2013. 

Samtidigt tänker jag att vi har fixat det. Vi står på benen, vill lever. Kanske just nu i skrivande stund lite starkare än på länge.

Det har faktiskt mitt i allt jobbiga , och negativa grejer med Ts mående skett positiva saker som gör att jag känner hopp. Jag är i grunden en väldigt positiv människa och tror på livet.

T har under detta året insett att hon är sjuk och all förnekelse kring detta är borta. 

T har bestämt sig för att börja gå i terapi/ ta emot hjälp.

Hon har äntligen fått mediciner som verkar kunna fungera och som förhoppningsvis kommer ge resultat om några veckor.

Vi trivs i Lund på ätstörningsteamet och känner att vi har fått bra hjälp av empatisk personal. 

T har gått en termin i skolan ( nästan i alla fall)

Min stora och enda önskan inför 2015 är att T kommer börja använda sina vingar.