Tvångsvård

Idag fuckade allt ordentligt. Vi miste den juridiska vården om vår dotter.  Sitter på Bup och gråter hejdlöst. I ett annat sitter T och en kurator. Vi väntar på en ambulans som ska ta T till Malmö och bupakuten. M sitter redo för att möta upp. Jag har nog förlorat min dotter, hur ska vi kunna gå vidare ur detta?! Hur ska vi överleva??

Jag fick med henne arg som ett bi i morse till läkaren. Vi sa inte ett ord i bilen. Hon somnade vid 6 i morse. 

Där märkte läkaren direkt att det inte var bra med henne. Hon svarade inte alls och var surare än surast. Efter ett tag så tog han beslutet om tvångsvård varav T sprang ut. Han efter. Efter 10 minuter så kom de tillbaka, då attackerade hon mig verbalt och slog mig 3-4 gånger hårt i ansiktet och drog mig i håret. Hon blev indragen på ett rum och där slog hon sönder ett bord, en stol och porslin. 

Hon har sagt så mycket hemskt till mig idag så jag undrar om vi någonsin kan hitta tillbaka till varandra.  När jag tvivlar tänker jag har hon rätt?! Är allt mitt fel?!Har jag varit en så dålig mamma? Har jag som hon säger brutit ner henne?

Jag som nästan gett upp mitt eget liv för henne. Jag som dansar efter hennes pipa.