Nattpromenad

Ligger och väntar på att min flicka ska komma hem. Hon har gett sig ut på en ångestpromenad klockan halv 1 på natten i minusgrader. Inte värsta ångesten där jag är rädd att hon ska ta sitt liv, utan dåligt samvete för hon är så tjock. Hur man nu kan tycka det med ett bmi på knappt 17?! Inget är logiskt i hennes huvud. Flög ut förut och tyckte det var knäppt att läkaren tyckte vi behövde någon att prata med, stackars oss vad synd det är om oss. Just nu är hon allt annat än stabil :( man får verkligen vakta sin tunga. Hon gör mig så sjukt arg och ledsen just nu. Nu kom hon hem igen, skönt. Hade verkligen varit bra om hon kunnat somna i kväll innan 2 åtminstone. Vi pratade om skolan förut och jag vet inte riktigt om hon kommer fixa att komma igång. Hon säger att hon blir så superstressad om hon inte förstår och är då rädd att hon ska få en ångestattack. Fullt förståligt, men vill att hon ska klara av det. Hon hade också fått ett så mycket bättre skolår nästa år om hon betat av någon kurs. Jag får väcka henne igen i morgon. Den som lever får se.