När galenskap blir vardag

Åter en kväll med oro, panik och ångest. Vi åkte till Ängelholm för att T skulle få spela sin älskade bandy. Hon var på ett jäkla humör på morgonen surare än surast. Hon åt dock min lyxiga brunch för att hon vet att det är det som krävs för att få spela. Hon gjorde en halvbra match. På vägen hem åkte vi till m och fixade hennes dator. Allt var i frid och fröjd i bilen. Hon var hungrig och ville ha koll på vad vi skulle äta när vi kom hem. Väl hemma vid affären sa hon bara med panik i rösten : jag vill hem!! Vi hann inte reagera innan hon stack iväg springande över parkeringen. Mannen efter i bilen medan jag halvt sönderstressad handlade mat. Vi hittade henne vid idrottsplatsen men hon stack igen. Pratade med E och hon svarade honom i mobilen och han tyckte vi skulle åka hem så skulle han leta upp henne. Där står vi med alla dessa känslor. Oro, rädsla, panik, ilska, frustration. Vi åkte hem och försökte lugna ner oss. Det gick sådär. Vi tog ut frustrationen på varandra istället. Hur fan ska vi klara detta om E inte finns till hands?! Vad händer om han tröttnar på henne?! Tankar virvlar i mitt huvud. Jag vill ju bara kunna hjälpa mitt barn!!!!!!

Vad är jag för en looser????

De går in på rummet och jag hör dem tramsa och skoja. Sen blir det helt tyst och E tar bilen och åker iväg. T börjar slå inne på rummet och jag börjar jaga upp mig igen. Vad händer?? Jag går in med en cyprexa till henne som hon tar. Frågar om jag får hjälpa henne med något annat, men får bara en sur blick tillbaka. Sitter i soffan och lyssnar på hur hon fortsätter slå. Efter en stund kommer E tillbaka han hade bara varit och ätit. Nu sätter hon igång och gråter ohejdbart. Håller på i en halvtimma, sen går de ut och badar i spat. Då ser jag att hon även tagit 4 tabletter theralen. Adrenalinet pumpar. Bestämmer mig för att det måste vara lugnt. Att det inte är en dos man dör av, bara blir dödstrött. Nu kom hon och satte sig i soffan, men nu var E sur och gick in på rummet och hon var tvungen att följa efter. Tror det är över för den här gången, i morgon ska jag försöka få henne till min nya favoritläkare och psykologen. Vi ska diskutera ny medicin.