Vår stukade unge kom hem med pappa vid klockan 2 idag. Chefsöverläkaren tyckte att vi hade en så trevlig tjej. Han sa att ni har haft sån fruktansvärd otur med allt från mediciner till att träffa rätt personer. Han säger att det här kommer bli bra bara man träffar rätt med medicin och terapeut, att hon inte platsar på bupakuten. Känns på ett sätt skönt att höra, men samtidigt väldigt ensamt och sårbart. Lina från Bup i Ystad ringde och visade mig omtanke på förmiddagen. Det kändes skönt.
T vill inte gå till läkaren Olof mer och det kan man kanske förstå. Ska försöka få Lotta istället. Samtidigt sa hon att kuratorn som satt med henne på rummet i Simrishamn igår var bra. Lagom på något sätt.
Hon har väldigt ont i sin hand och får inte på sig jackan över gipset. Lite osmidigt med tanke på att det är värsta vintern.
Hon har varit bra hela dagen men har förstås bråkat med pojkvännen igen. Han gör just nu mer skada än nytta:(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar