Gårdagen blev som väntat kaos. Vi hade möte med läkare och psykolog vid 3. Klockan 2 lyckades jag få upp T ur sängen och då var hon på ett jävla humör och dagen efter pga tabletterna hon överkonsumerade i söndags. Fick i alla fall ut henne i bilen och till sjukhuset. Där mötte dessa gulliga människor oss, men efter 5 minuters ilsket tigande från T försökte jag säga något. Detta resulterade i att hon ilsket stegade iväg och kvar satt jag som ett fån. Skulle jag gå efter eller stanna kvar?! Hade ett stort behov av att prata med läkaren men kände att jag var tvungen att gå. Hon väntade på mig ute. Vi teg hela bilresan hem i 30 minuter. Jag vet av tidigare erfarenhet att jag måste försöka vara som vanligt igen, att det bara blir värre om jag tar utskällningen på en gång eller om jag surar besviket. Bättre att prata allvar senare.
Kvällen blev sen mysig, vi badade i spabadet, kollade tv och småsnackade. Hon är konstant sugen på något och det ställer till problem i form av ångest. Hade inget hemma som tur var. Dock hörde jag efter jag gått och lagt mig att hon kräktes. I min sjuka värld tyckte jag det var skönare än ett utbrott och självmordstankar.
Fick mitt vabintyg från läkaren och de är aldrig roliga att läsa. Man fattar liksom hur allvarligt det är :( ska vara hemma veckan ut, men tror inte det räcker. Vi får se....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar