Svår nattpanik igen

Helt okej dag igår. Avslutning av innebandysäsongen med 2 mål och en 4:e plats i skytteligan för hela serien. Kvällen också bra, men vid 2 vaknade jag av hysterisk gråt. Pojkvännen sov över men jag gick upp ändå. Hon var helt borta och bara låg och vred sig i panik lilla hjärtat. Stackars henne! Varken jag eller han fick kontakt med henne överhuvudtaget. Till slut förstod vi att hon ville vara i fred så vi gick ut i vardagsrummet och pratade. Han är jätteorolig förstås och tycker det är jobbigt att inte kunna hjälpa henne. Han vill att hon Ska säga varför hon mår dåligt men det kan hon inte. Så klart är hon överstessad över morgondagens inläggning. Det är huvudorsaken. Jag är också livrädd, mest för hur det ska gå och om hon kommer trivas. Det är jobbigt när man sätter allt hopp till detta. Vi ska vara där i morgon klockan halv 2. Håll tummarna!!