Måttet är rågat

Ligger nu i en säng 40 mil från min dotter, nu orkar jag inte mer. Vill hon inte bli frisk och kämpa varför ska jag göra det?! Ge mig en anledning till det?! Varför ska jag vara så förstående och vänlig?! Alltid finnas där och fånga upp när hon bara blir det minsta pressad skiter i allt och lägger över det på mig. Hon ljuger och förvränger, lägger över det på mig. Får hon bara vara ifred så blir hon frisk. Jo, pyttsan. 

Besök av L från Bup idag hemma och hon berättade att vi fått en återbudstid redan på tisdag, det gjorde förstås T orolig och pressad. Slutade i alla fall med att den vanliga radängan om mig och allt jag hittar på kom fram, hon tänkte minsan inte bli inlagd. Det kunde vi glömma bla bla. Sen gick hon. Kvar satt vi. När mannen kom hem bestämde jag mig för att åka hem till mina föräldrar några dagar. För att markera för henne att nu är mamma ledsen på riktigt. Nu är måttet rågat. Hon har förstått budskapet. Frågat mannen om jag är ledsen. Pojkvännen har kommit och hon har visst varit inställsam och insmickrande. Ringde mig nyss och bad om förlåt för att hon tog ut det på mig. Jag var lite halvtuff så hon la på luren igen. Nu vill hon väl att jag ska krusa henne men det kan hon glömma. Här är jag i några dagar nu och det ska bli skönt att bli ompysslad.