Den smällen tog

Efter en bra helg med härligt väder och en pigg dotter så började hon förstås idag få söndagsångest. Det kom som en blixt från klar himmel och resulterade i ett superbråk. Hon började jobba upp sig med att hon inte skulle få ha sin våg med sig. Att de brydde sig för mycket om hennes ätstörning. Bla bla och på 10 minuter har hon jobbat upp sig till vansinne och ska inte med i morgon. Jag kunde strunta i att väcka henne. Jag kontrade med att om hon inte följer med så blir det andra konsekvenser. Att vi då kommer behöva ringa soc. Varpå hon börjar packa sin väska för ett dra. Jag följer med henne in på rummet och frågar vad hon ska göra och vad hon är så rädd för. Då lappar hon till mig som bara den. En och en halv timme senare har jag fortfarande ont. 

Hon är för sjuk, har för stora problem, är för anorektisk. Jag pallar inte!!!!!