Dock mycket huvudvärk och ingen skola. Hon säger att det är tufft att ta sig tillbaka till skolan igen samtidigt som hon vet att hon kommer må dåligt igen. Så väl känner hon sig själv vid det här laget att hon vet att efter regn kommer solsken och tvärtom. Just nu vår i Skåne och det gör ju en piggare.
Storasyster kom hem i torsdags, skulle kolla på sin kattunge som fortfarande bor hos uppfödaren. T piggnade till av detta och tonen dem emellan var fin. På fredagen var vi tre på stan och var även ute och fikade. Då var det någon hon kände igen på fiket så hon kunde inte äta.
Mannen och jag var på Bup och träffade tanterna. De ställde frågor i 45 min om hennes tidiga utveckling. Svåra frågor, bra att vi är båda. Vi har äntligen fått tid för inskrivningssamtal. Det blir den 25 mars. Om 2 veckor och så blir nog själva inläggningen veckan därpå. Jag måste hinna ta ett samtal till med henne och förklara att det här är vår sista chans, att nu måste även hon bjuda till. Hon kommer få svara på och säga ja eller nej till inläggningen. Det blir en nervös dag.
Så här kan vi inte ha det längre, det är bara konstgjord andning.
Hur kunde allt bli så fel? Vad hände? När hände det? Vad utlöste det? På Bup ställer man frågor om trauma och något sådant har ju inte inträffat.
Annars är vi en lugn glad öppen familj som har rest och upplevt mycket tillsammant. Barnen har varit vårt allt. Så hamnar vi här. Det är tiufft att hantera. Jag får inte låta skulden ta över, inte kväva mig. Måste måste kämpa!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar