Nattgråt

Klockan är halv 5. För en halvtimma sen vaknade jag av gråt, hjärtskärande gråt. Gick upp men såg att M var hos henne. Äntligen har han förstått. Härligt mitt i allt elände. Vi vet inte vad som rör sig i hennes huvud den här gången heller. Är det oro för inläggning? Bråk med pojkvän? Eller gråt för allt är skit? Spelar egentligen ingen roll varför. Man vill ju bara kunna hjälpa, men det kan vi inte. Det känns hårt, att inte kunna ta en del av hennes börda och bara slänga bort. Lätta på tyngden och ge hopp till denna underbara unge. Jag älskar henne så det värker i mig.