Psykologen höll i mötet och han berättade om remissen och att frågeställningen var bipolär, adhd. Buptsnterna berättade om vårt år osv. Jag och M fick ge vår syn och T bjöds in att prata, något hon inte var så sugen på. En bit in i mötet fick hon flipp och skällde hejvillt på buptanterna och oss. Det kändes som att allt gick åt skogen. Dock fick psykologen in någon poäng. Sa till henne att nu har du varit sjuk i över ett år. Vad har du att förlora på att prova att bli inlagd och få medicin som funkar?! Hon har fått till i morgon för att bestämma sig om hon vill ha sim plats på måndag. I bilen på hemvägen lät det som hon tänkte gå med på det. Pojkvännen sa till mig att hon går med på det. Hoppas hoppas han har rätt!!!!
Här skriver jag av mig eftersom att vårt liv är ganska tufft just nu. Vår dotter lider av psykisk ohälsa sedan drygt två år. Hon har anorexia, depression, dyslexi och är eventuellt bipolär. Att vara mamma till ett barn som mår psykiskt dåligt är tufft på många sätt, man ska finnas, stötta och vara stark eftersom ens barn betyder allt. Jag klarar det för det mesta, men inte alltid. jag är inte heller mer än människa. Läs gärna och lämna gärna en kommentar om du har lust!
tisdag 18 mars 2014
Det var en upplevelse
Go unge som vaknade. Kändes skönt att märka att hon var okej. Vi hämtade upp pappa och pojkvän på vägen till Malmö. Spänd stämning men ändå under kontroll på vägen dit. Väl framme stod buptanterna och väntade utanför dörren. Vi hälsade men inte T. På mötet var 3 läkare, 1 psykolog, 2 sjuksköterskor, 1 kurator och våra 2 buptanter. Sjukt mycket folk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar