Dagen efter mitt förra inlägg ringde jag till Bup igen. Vill ju försöka skynda på förloppet. T själv säger: borde jag inte ha förtur?! Fick prata med Le. Hon blev förstås orolig över T man märkte att hon inte ville ta några beslut här utan sa att L, läkaren skulle ringa upp. Våran ordinarie läkare jobbar ju inte i Skåne dessa veckor. Hon ringde upp sent på dagen. Ställde frågor för att kolla om T var självmordsbenägen, vilket jag inte bedömde det som utan mer ledsen och med hopplöshetskänsla och utan livsgnista. När jag försöker väcka henne förstår hon inte varför hon ska gå upp. Det är väl ingen mening. Har fått upp henne till 3 på eftermiddagarna och hon har varit uppe till 4-5 på nätterna. På lördagen var det bandymatch. Hon och jag skulle stå i caféet innan men jag fick förstås inte upp henne. Vi blev jätteoams och jag stack själv. M fick sen skjutsa henne till matchen. Hon var duktig konstigt nog och gjorde avgörande målet. Pojkvännen här på kvällen och jag fortsatte markera att jag var sur.
På söndagen gick hon och pojkvännen upp vid 9. Hon skulle vända dygnet sa hon. Sedan fick hon och jag tvinga hem pojkvännen lite tidigare. T kände att hon behövde vara själv för att inte trötta it. Sig helt. Vi pluggade lite och sen åkte hon dit. M och jag fick rn kväll för oss själva. Skönt!
Jag jobbade för första gången igår. Hämtade henne efter jobbet. Läkaren ringde igen och ville att jag skulle fylla i en humördagbok och det kan jag väl göra för att se om det finns några mönster. Hon frågade förstås om sjukdomar i släkten. Kunde inte låta bli att nämna M och mina små misstankar om honom. Jobbigt :(
T gjorde muffins i natt. Somnade inte förrän 4, men ska försöka väcka henne snart och se om hon ska till skolan. Håller tummarna!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar