Besökpstoppen

Besökstoppen

fredag 3 april 2015

Skratt och gråt

Mycket riktigt blev gårdagen full med känslor. Det hade jag på känn, no shit Sherlock.
T följde lugnt med till
Lund och där blev det ett ovanligt bra möte. Det fanns ju som jag skrev i förra inlägget en hel del känslor som behövde komma upp till ytan och det gjorde det.

Vi fick berättat om de två härdsmältorna som T haft och hur allvarliga de var. T berättade gråtande om hur hon hatar att vara beroende av oss. Hur hon hatar sitt liv. De mötte oss så bra och vi kunde prata igenom allt det jobbiga men kunde även skratta åt oss själva. T o m läkaren skrattade och grät, var dock noga att poängtera att han skrattade med oss inte åt oss. Han säger att allt vi gör med T ändå är väldigt bra för henne, att hon inte kan gå in i ett mörkt rum och vila sig frisk. Hon måste stimuleras och utmanas. Att det vi gör är modigt och bra. Det är så skönt att höra!!! Han märkte att vi var uppgivna och säger att han upplever att det går framåt även om det går i snigelfart. Att vi måste låta saker ta tid. Jag berättade om hennes stora sömnbehov( minst 10 timmar per natt) och att hon oftast mår dåligt på mornarna.  Att hon kan somna lugn och glad men vakna med tungt sinne och på dåligt humör. Nu menar jag inte som vi andra som kan vara trötta och griniga på mornarna. Han berättar att en viss typ av depression är dygnsrytmbunden. Jag minns inte vad den hette. Att tonåringar inte brukar få den speciellt ofta, men att det låter som T: s depression. Att hon inte ska gå upp så tidigt. Att det är skadligt för henne. Hur lätt är det att leva ett sånt liv?!!!!!
Sen var det strul med remissen till psykologen på vuxenpsyk. Långa långa köer. Varför allt detta strul???? De ska ringa och prata med chefen på tisdag.
Här kommer en bild från vårt trädgård. Jag längtar till sommaren. Glad påsk på er därute!!

2 kommentarer:

  1. Blir så jätte glad då jag läser att ni har en läkare som ni verkar gilla. Här i Finland är sådana EXTREMT svårt att hitta. Jag har själv haft grov depression i 7 år och anorexia i 5, och jag känner igen det där att somna lugn och vakna stressad,oroad,arg, osv. Jag kan rent ut sagt vara aggressiv ibland, och det är offtast på mornarna. Men-detta går i perioder för mig, nu för tillfället är jag som lyckligast en ny morgon, hoppas att denna period håller i sig! Tusentals påsk-kramar sänder jag dig! Du verkar som en underbar mamma! Verkligen!<3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Tack för din kommentar, det är alltid roligt med respons. Ja, vi gillar vår läkare mycket. Dock önskar jag ibland att han ska trolla min dotter frisk.
      Kram tillbaka och lycka till i din kamp

      Radera