Ändå sitter jag här i soffan nu och har irritationen tickande innanför bröstbenet. Jag biter ihop käkarna så det knakar. FAN!! Trots detta i färskt minne blir jag så jävla provocerad av att hon inte kan bita ihop och gå på sin jävla praktik så hon kan få sitt jävla betyg. 4 jävla timmar, hur svårt kan det va?! Vet att min frustration gör att hon bara känner mer press och mer misslyckande. Att hon får panik. Ändå kan jag inte bita ihop utan visar för henne att jag blir besviken och irriterad. Fy fan vad dålig jag är! Jag skäms, men detta äter upp mig. Jag får be om förlåt om en stund....
Hej!Var ett tag sedan jag var inne här o komm.Jag har en dotter som är väldigt lik din i ätstörningen mm.Jag tycker verkligen inte du är dålig,för att du känner så.Man måste få känna.Läste högre upp om trasiga fotografier....känner igen detta också.Finns även bilder jag inte hittar,säkert pga att hon kastat dem...:(Hoppas att det snart kan vända även för er,här var det eget ansvar som gjorde det och visst blev det några turer nedåt,men kanske det är så man lär sig utmana monstret.Finns här om jag kan hjälpa dig på något sätt.Stor styrkekram
SvaraRaderaHej! Tack för din kommentar!! Det känns så mycket bättre att veta att vår kamp inte är unik och att det finns någon mer som min dotter. Ett vandrande vilddjur :(
RaderaTack än en gång! Kram