Äta ute

Det är äntligen sommar. Vädret är underbart och vi är lediga. T är ändå inte nöjd. Hon vill åka utomlands. Mannen och jag har Englandsresan i färskt minne och Italien för två år sedan. Resor där maten flippat och ångesten alldeles för stor. Hur varje restaurangbesök blev en gemensam ångesttorktumlare för oss alla tre, inte bara T. Vi är inte i skick mannen och jag för att överleva en sån tripp. Det låter kanske konstigt men så är det. Man måste vara stark och pigg för all ångest, ilska, sticka iväg från oss problematik som det betyder och nu räcker det med att någon blåser på oss för att vi ska trilla ihop. Visst längtar jag till en utlandsresa med tillhörande god mat men det ska vara utan T som det känns just nu. Skulle vilja iväg med mannen. Det hade vi verkligen behövt eftersom vi just nu bara glider längre och längre ifrån varandra.

Fint väder och svensk sommar betyder grill och äta ute. Det är problematiskt för oss eftersom då har T alla möjligheter i världen att kräkas lättare än vanligt. Hon kan gå in direkt efter maten utan att vi hör. Vi får slänga i oss maten för att ha koll. Aldrig kan monstret vila :(