Det börjar bli lite småkyligt men jag vill inte hem riktigt än. Är ledsen över T:s avståndstagande till mig och att jag inte just nu får röra vid henne. Försökte klappa hennes kind eftersom hon var ledsen pga pojkvännen ( igen). Hon flög ut mot mig, fäktade och sa några mindre trevliga ord. Jag vill så gärna krama henne hårt och länge men just nu får jag inte det och det gör ont.
Här skriver jag av mig eftersom att vårt liv är ganska tufft just nu. Vår dotter lider av psykisk ohälsa sedan drygt två år. Hon har anorexia, depression, dyslexi och är eventuellt bipolär. Att vara mamma till ett barn som mår psykiskt dåligt är tufft på många sätt, man ska finnas, stötta och vara stark eftersom ens barn betyder allt. Jag klarar det för det mesta, men inte alltid. jag är inte heller mer än människa. Läs gärna och lämna gärna en kommentar om du har lust!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar