Zombie

Mitt mående har sista veckan bara blivit sämre och sämre. Hjärtat har flimrat nästan hela tiden, jag har haft ont i bröstet och huvudet. Jag har andats som jag inte får luft och vinglat fram för jag har varit så yr och för att öronen susar. Dock har den förlamande tröttheten och apatin varit värst. Jag har varit en zombie, enbart legat i soffan eller sovit. Inte orkat läsa eller se på tv. Tankarna har virvlat runt? Vad händer? Är det så här det känns att fullständigt gå in i väggen? Varför just nu? Hur ska jag kunna hjälpa T? Nu går ALLT åt skogen!! Lovade ju mig själv förra veckan att mår jag inte böttre på måndag ska jag ringa läkare igen. Mannen har velat köra in mig på akuten men jag har vägrat. 

Sagt och gjort så ringde jag. Höll inte på att få en tid för sköterskan hade själv gått in i väggen och läste min journal och såg att jag har en depression. Hon sa att tyvärr är det nog så här du kommer må ett tag. Jag stod på mig och sa att det känns verkligen så fysiskt. Fick en tid dagen efter hos den nya läkaren som jag fått nu när min gamla läkare har slutat. Han var inkännande och lugn. Trodde också på det psykiska men såg i mina papper att jag låg ju på ett knappt för lågt  blodvärde i juni och tyckte det var värt att följa upp. Dagen efter ringer han upp och säger att mitt HB är riktigt, riktigt lågt. Att det sjunkit akut sista månaden. Inte konstigt att jag mått som jag gjort. Jag lägger på och googlar. Ser att jag kan checka av alla symptom som man har vid riktigt allvarligt låga värden. Sedan är ju inte anemi i sig en sjukdom som han säger utan det finns en annan orsak till det som måste utredas. Jag oroar mig inte för det utan tycker bara att det är så sjukt skönt att jag har en fysisk åkomma som det går att medicinera mot. Nu ska jag orka hjälpa T igen. Nu ska jag inte bara vara en zombie. Snart är jag på G!!!