Efter solsken kommer regn

Det låter som en klyscha men är så sant. Jag tänkte igår när jag skrev att det var lugnt att det kommer jag få äta upp. Det är så det brukar vara och det är så det tydligen alltid kommer vara. Hon började redan igår kväll när vi gått och lagt oss skriva ett sms där det stod att hon inte mådde bra. Jag med sömntablett i kroppen tvingar mig upp och knackar på hennes dörr. Vi går upp och sätter oss i soffan och jag vet att min uppgift är att få tankarna att försvinna genom att prata om annat och distrahera henne. Efter någon timme kan vi gå och lägga oss igen. 

Idag lyser solen ute men inte hos T. Hon ligger i mörkret på sitt rum och har bitit två bett på mackan och druckit en halv mun av sitt te. Jag låter henne vara och blir som vanligt när hon inte mår bra fasligt effektiv för att slippa tänka och känna. Jag sorterar och städar fast jag inte orkar. Vi får se hur dagen fortsätter. Tur i oturen vi ska till läkaren i Lund i morgon.