Här skriver jag av mig eftersom att vårt liv är ganska tufft just nu. Vår dotter lider av psykisk ohälsa sedan drygt två år. Hon har anorexia, depression, dyslexi och är eventuellt bipolär. Att vara mamma till ett barn som mår psykiskt dåligt är tufft på många sätt, man ska finnas, stötta och vara stark eftersom ens barn betyder allt. Jag klarar det för det mesta, men inte alltid. jag är inte heller mer än människa. Läs gärna och lämna gärna en kommentar om du har lust!
lördag 15 augusti 2015
innebandy
Mitt i mitt sjukkaos har T börjat må bättre. Hon äter ingen frukost men jag gör rekordtidig lunch hela tiden så det är ändå okej. Hon äter helt klart större mängder mat på lunch och middag. Vågar lägga upp mera, ibland äter hon upp och ibland inte. Jag vet att hon kämpar hårt just nu så jag gör ingen affär av det. Innan har hon lagt upp 2 köttbullar och den minsta potatisen hon hittar, en klick sås och lingon. Nu sist tog hon 4 köttbullar och 2 potatisar, alltså dubbel mängd. Hennes morot just nu är att hon ska få börja träna bandy igen och det har hon fått okejat av läkaren i Lund. Så långe hon äter som hon gör, inte kräks och värdena håller sig på bra nivå. Hon vill spela bandy och ta igen förra säsongen som försvann pga sjukdomen. Härligt att se henne taggad och med vilja!! Jag njuter och känner mig lite lugn för en gångs skull. Håller tummarna för att nu är vi inne i en tid med förändring, en vändpunkt!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar