Stackars dig som har mig!! Hennes sjukdom har gjort henne till en kall och hård människa som inte kan förstå hur andra mår. Att någon gång få höra ett värmande ord hade känts skönt. Att någon gång få en kram eller höra tack för att du finns. Jag hoppas den dagen någon gång kommer. Jag önskar av hela mitt hjärta
Här skriver jag av mig eftersom att vårt liv är ganska tufft just nu. Vår dotter lider av psykisk ohälsa sedan drygt två år. Hon har anorexia, depression, dyslexi och är eventuellt bipolär. Att vara mamma till ett barn som mår psykiskt dåligt är tufft på många sätt, man ska finnas, stötta och vara stark eftersom ens barn betyder allt. Jag klarar det för det mesta, men inte alltid. jag är inte heller mer än människa. Läs gärna och lämna gärna en kommentar om du har lust!
onsdag 26 november 2014
Min dotter är en fullblodsegoist
I vårt hus har vår dotter ensamrätt på att må dåligt. Hon ser ner på mig när jag mår dåligt som jag gör idag. Hon säger: oh, vad det är synd om dig med förakt i rösten. Vad har du att må dåligt över?!!!
Etiketter:
Mamma
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej
SvaraRaderaPrecis så,sjukdomen förändrar dem så mycket:(
Klart att den dagen kommer,jag har själv fått uppleva det här:)
Kram
Tack för dina värmande ord<3
RaderaJag hoppas och tror också att den dagen kommer någon gång