Att bli offentlig bloggare

Jag har skrivit på denna blogg i ett år. Tanken har aldrig varit att låta andra läsa om vad vi går/gått igenom. Jag har endast skrivit för min skull, för att dokumentera helt enkelt. 

För någon vecka sedan började jag läsa mina gamla inlägg och kände under tiden jag gjorde det att det finns kanske någon annan som kan finna tröst eller kraft i att läsa om vår resa. För även om vi har haft det enormt jobbigt vet jag att vi inte är ensamma om att gå igenom det vi går igenom. Jag är just nu i den fasen att jag vill komma i kontakt med andra som känner igen sig i vår vardag. Visst jag pratar med vänner och så, men ingen kan ändå riktigt förstå på djupet hur vi har det. De typ säger att de inte förstår hur vi orkar. Det vill inte jag höra utan jag vill ha handfasta råd och ord som gör att jag orkar vara stark en liten stund till.