Vi fick tag på läkaren igår måndag och m och jag var på ett möte med honom igår. Psykologen var också med. Vi redde ut lite missförstånd och läkaren hade verkligen ansträngt sig för att sätta sig in i T:s journaler. Tom varit och pratat med läkaren på bupakuten i Malmö. Han tyckte att allt blivit jobbigt men menade på att allt har han gjort för att skydda T. Det får vi köpa samtidigt som han sa att T hade rätt när hon skrek till honom att du känner inte mig.
De är oroliga för T, anser att sammantaget har hon för många jobbiga symptom. Ätstörning, dep, aggressivitet, humörsvängningar, ångest, irritabilitet, sömnproblem. Allt detta med väldig kraft. Att hon inte samarbetar gör att de inte kan ställa en diagnos på henne. Att allt detta har lett till att hennes funktion försämrats vad gäller skola, familj och sociala relationer. De vill helt enkelt lägga in henne och få till en diagnos och hitta rätt medicin. Huvudspåret är tyvärr något som vi fruktat, bipolär. Inget som kan gå över som en depression, en jävla helvetes sjukdom som är ett fett handikap. Hur ska detta gå?!
Detta skrev läkaren på tavlan under mötet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar