Ännu mer frustration

Idag ringde i alla fall Lena från Bup mig. Vi pratade en lång stund. Tydligen hade Olof varit i Ystad en kort stund igår och pratat om T. De vill att vi ska lägga in henne i Malmö på frivillig behandling. Mån- torsdag i sex veckor. Får inte vi dit henne frivilligt så pratade hon om soc och lvu. Helt jävla sjukt. 

Jag funderar på vad de egentligen tror? Att inte T har det bra hos oss? Att de lyssnade på vad hon sa till mig under utbrottet? Jag vet inte mer än att min klump i magen blir större och större. Vad händer och hur sköts detta? Fick inte tag på Olof idag. Han jobbar inte. Jag och M vill träffa honom och reda ut vissa saker och få medicin utskriven. Visst kan vi jobba för att få henne inlagd om det är bäst för henne, men fram till dess så ska hon prova ny medicin. Lena sa också att vissa förberedande frågor ska göras med M och mig angående hennes tidiga utveckling. Adhd spåret alltså. Vi har inga problem med det, men T har. 

Vi åkte till Köpenhamn efter att T gått 2 lektioner i skolan. Gick på Fields eftersom T inte kan ha jacka på sig. Efter det Emporia en sväng. Hemma vid 9 och lite tv mys. Planen att jag ska köra henne till Skurup i morgon. Jag ska se på fotboll och sen åka till Lund för att se storasyster göra bandydebut i lugi. M ska ut med kompisar och dricka öl.

När jag hör en jävla smäll efter att ha läst i sängen en stund så går jag upp. Då är hon galen på pojkvännen ( som vanligt)

Är arg så hon kokar. Hon tar 5 theralen och så pratar vi i över en timme. Jag kommer i säng vid 2. Efter en kvart hör jag henne dra igång i telefonen igen. Ligger och lyssnar fram till 3. Då slutar de och utan katastrof som jag uppfattar. 

Trampar vatten

Det är jobbigt nu. Snälla hjälp oss någon!!

T var på skapligt humör igår men besviken på pojkvännen. När vi gått och lagt oss hör vi hur hon skäller och gråter i telefonen på honom. Det höll på och höll på. Till slut somnade jag visst konstigt nog. 

Vi planerade för skolgång idag och så. Jag fick platta hennes hår osv. 

När jag gick upp vid halv 9 kom pojkvännen. Tydligen meningen att han ska sova här idag. T var låg och hade ont i handen. Ingen skola idag heller förstås. Mannen är hemma från jobbet men är låg och jobbig. Vi går här och trampar. Vi mår dåligt på våra olika sätt och orkar inte göra något. Tiden går långsamt och det är allmänt tråkigt. 

Kollar på efter 10 och det handlar om psykisk ohälsa. Det blir man inte piggare av:( dock säger tjejen i intervjun att man aldrig ska skuldbelägga. Det gör inte vi och det känns bra. 

Läkaren ringde aldrig upp. Vi vill ha medicin till henne nu!!! Vad fan ska vi göra?!

Hemma igen

Vår stukade unge kom hem med pappa vid klockan 2 idag. Chefsöverläkaren tyckte att vi hade en så trevlig tjej. Han sa att ni har haft sån fruktansvärd otur med allt från mediciner till att träffa rätt personer. Han säger att det här kommer bli bra bara man träffar rätt med medicin och terapeut, att hon inte platsar på bupakuten. Känns på ett sätt skönt att höra, men samtidigt väldigt ensamt och sårbart. Lina från Bup i Ystad ringde och visade mig omtanke på förmiddagen. Det  kändes skönt. 

T vill inte gå till läkaren Olof mer och det kan man kanske förstå. Ska försöka få Lotta istället. Samtidigt sa hon att kuratorn som satt med henne på rummet i Simrishamn igår var bra. Lagom på något sätt. 

Hon har väldigt ont i sin hand och får inte på sig jackan över gipset. Lite osmidigt med tanke på att det är värsta vintern. 

Hon har varit bra hela dagen men har förstås bråkat med pojkvännen igen. Han gör just nu mer skada än nytta:(

Gipsad hand

Mannen mötte upp dotter och ambulans på bupakuten, jag bara varit hemma. Jag ser helt söndergråten ut, huvudet värker och näsan är genomtäppt. 

T har ringt och sagt förlåt till allt hon sagt och om och om igen sagt att hon inte menade ett enda ord. Hon ville att jag skulle komma men jag sa att jag mådde så dåligt att jag inte kunde köra, vilket är sant. 

De har varit 4 timmar på akuten och det var en fraktur i ett finger. De har dragit det  rätt och gipsat precis. Detta uppstod när hon kraschade rummet på Bup. 

Läkarna inne på bupakuten kommer nog att skicka hem henne i morgon. De anser henne inte suicidal. Hur fan ska vi orka?!

Tvångsvård

Idag fuckade allt ordentligt. Vi miste den juridiska vården om vår dotter.  Sitter på Bup och gråter hejdlöst. I ett annat sitter T och en kurator. Vi väntar på en ambulans som ska ta T till Malmö och bupakuten. M sitter redo för att möta upp. Jag har nog förlorat min dotter, hur ska vi kunna gå vidare ur detta?! Hur ska vi överleva??

Jag fick med henne arg som ett bi i morse till läkaren. Vi sa inte ett ord i bilen. Hon somnade vid 6 i morse. 

Där märkte läkaren direkt att det inte var bra med henne. Hon svarade inte alls och var surare än surast. Efter ett tag så tog han beslutet om tvångsvård varav T sprang ut. Han efter. Efter 10 minuter så kom de tillbaka, då attackerade hon mig verbalt och slog mig 3-4 gånger hårt i ansiktet och drog mig i håret. Hon blev indragen på ett rum och där slog hon sönder ett bord, en stol och porslin. 

Hon har sagt så mycket hemskt till mig idag så jag undrar om vi någonsin kan hitta tillbaka till varandra.  När jag tvivlar tänker jag har hon rätt?! Är allt mitt fel?!Har jag varit en så dålig mamma? Har jag som hon säger brutit ner henne?

Jag som nästan gett upp mitt eget liv för henne. Jag som dansar efter hennes pipa.

Nattångest

Vi hade en bra dag igår. Hon var go och mysig hela dagen. Vi planerade vår Londontripp spm ska bli av på fredag. Biljetter som bokades innan hon började må akut dåligt under julen. Har inte bokat hotell innan för har helt enkelt inte vågat. Psykologbesöket gick nog helt okej. Hon var okej ganska snart efteråt. 

Vi såg på paradise hotell innan jag gick och la mig. Hon brukar sen ligga och kolla på sex and the city i soffan och prata med pojkvännen. Vid 2 var jag på toan då satt hon fortfarande uppe. Vid 3 vaknade jag av att hon grät. Svårt läge:(

Hon brukar precis inte vilja ha ned mig att göra när hon är ledsen samtidigt som jag vill visa att jag finns. Tar risken och går in på hennes rum. Där sitter hon i mörkret och stirrar rakt framför sig. Jag frågar vad det är och hon säger låt mig va. Jag säger något meningslöst om att jag finns här ute om du vill prata. Som om hon vill prata med mig, som om jag kan hjälpa henne. Hur fan ska jag en jävla idiotmamma kunna det!!!! Så nu ligger jag här med en fet klump i halsen och bara låter tiden gå. Tänker att i morgon ska jag väcka henne kvart i 9 för vi ska till läkaren i Simrishamn. Hur fan ska det gå?! Och hon behöver börja med sina nya tabletter. Skolan går säkert åt skogen i morgon igen. Fan!!! Vi som pluggade i förväg på första vk idag för att hon skulle vara förberedd i morgon. Hur många gånger ska jag inse att inget går att planera, det gäller bara att hänga med. 

Måste fixa med mitt intyg till försäkringskassan i morgon, läkaren har nog glömt bort det. Måste ringa Syo om gymnasieval. Måste måste måste måste hon må bra snart

Tankar på Bup

Sitter nu på Bup och väntar medan Ti är hos psykologen. Kommer väl ta en dryg halvtimma beroende på hur pratvillig hon är. Igår var den skönaste dagen på länge. Inga höga berg och djupa dalar. T kom ju hem i lördags från pojkvännen eftersom hon kände att hon behövde vara själv. Han alldeles förtvivlad men T orkade verkligen inte så vi hämtade upp henne på väg hem från Malmö. I bilen påhemvägen visade hon frustration över att det aldrig kändes spm hon mådde bättre. Att allt bara stod och stampade. Hon tyckte det var jobbigt att hon var så arg hela tiden. I söndags fick vi upp henne vid 12. Hon hade somnat 5 natten innan. Det här med sömnen börjar bli ett stort problem. Hon somnar aldrig innan 3 på natten. 

Hon och m åkte och tränade, efter det pluggade vi lite historia. Pojkvännen kom och vi såg på handboll och åt god söndagsmiddag. De var ute och badade i spat. Vi såg Bridesmades. Inga katastrofer, viktångest eller annat. Hon somnade dock inte förrän vid 4 i natt. Jag har varit på mitt jobb och planerat till min vikarie. Roligt att träffa alla goa ungar. De saknar mig mycket och föräldrarna har börjat klaga på att de inte lär sig något. Jag både vill och inte vill börja jobba igen. Jag vet inte vad som är bäst för T och mig.