Möte nummer 2

Kunde stört omöjligt somna i går heller. Det har varit så hela veckan. Jag hade bestämt mig för att sova utan preparat i kroppen. Det går inte nu och det har ju inte gått på ett bra tag tidigare. Somnade vid två och vaknade vid halv fem, där i mellan har jag varit uppe och gått på toa 2 ggr. 

Lite smått groggy väcker jag T vid åtta. Hon dricker samlat sitt energipulver och macka. Hon tar på sig sina mysbyxor och sätter upp håret i en hård tofs. På senare tid bor hon i myskläder. Hon orkar sällan bry sig om sitt utseende och klöder. Orkar inte duscha, det är ett för jobbigt företag, så det blir var tredje dag ungefär. 

I bilen deklarerar hon att mötet får gå fort. Hon är inte sugen på något långt möte. Nej, som jag är det?! Däremot är jag sjukt nervös inför vem doktorn är som vi ska träffa. Kommer han lyssna på T, kommer han få henne att prata??!

I väntrummet på vuxenpsyk är det lite som Gökboet när vi sitter och väntar. En man i 40- års åldern sitter med sönderklippt mössa på huvudet och dricker en öl. Han pratar ivrigt med alla. En gammal dam kommer förvirrat in och har tagit fel dag på sitt besök. Hur hon hittar hem igen undrar jag över. En kille i 30-års åldern står nervöst med en bunt journaler och väntar. Han trampar och trampar. Har värsta ticksen för sig. En medelålders kvinna sitter tyst och grå och bara sitter. Hon ser ut att trilla ihop vilken sekund som helst och jag bara väntar på att T ska säga. Nu går vi hem!!!

Vi får vänta i 20 minuter för att läkaren ska hinna läsa i journalerna. Väl på hans rum är det okej. T är tystlåten men inte sur. Han ställer mycket frågor kring medicineringen som varit och hur det är tänkt. Det är frågor som är svåra att svara på. Har mediciner verkligen hjälpt? Tveksamt. Han säger att man gett T dessa mediciner för att de varit rådvilla med hur de kan hjälpa henne. Att misstanke bipolär fortfarande finns, men att hon är för ung för att få diagnosen.

Han vill veta hur hon mår just nu och hur de kan hjälpa oss. Hon ska givetvis träffa psykolog och de står beredda men det är väntetid. Han ska göra sitt bästa för at skynda på. Likaså dietisten. 

Han vill skriva ett läkarutlåtande för aktivitetsstöd till henne. Vad är det? Något jag missat. Någon av er som läser som har något att berätta?!

Pratar mycket med T om hennes låga stämningsläge och att hon ska ta det superlugnt. 

Allt gick väl okej, men var inte heller fantastiskt.