Jag ger upp

Att hjälpa någon som inte vill ha hjälp, att älska någon som inte vill bli älskad, att stötta någon som stöter bort en, att försöka vara positiv och stark när man aldrig får något tillbaka. Att när jag är ledsen och mår dåligt möts av hån och ironi. Att allt man säger misstolkas och feltolkas. Att försöka visa att livet är bra och värt att levas för en som pissar på en. Att försöka prata med någon som det inte går att prata med, att gripa efter halmstrån som inte finns och går av hela tiden. Att hitta rätt stig i skogen. Att tas föregiven hela tiden av någon som inte klarar sig utan en.

Som jag mår idag önskar jag ingen annan människa ska behöva uppleva. Idag funderar jag på om jag vill leva mer

Den smällen tog

Efter en bra helg med härligt väder och en pigg dotter så började hon förstås idag få söndagsångest. Det kom som en blixt från klar himmel och resulterade i ett superbråk. Hon började jobba upp sig med att hon inte skulle få ha sin våg med sig. Att de brydde sig för mycket om hennes ätstörning. Bla bla och på 10 minuter har hon jobbat upp sig till vansinne och ska inte med i morgon. Jag kunde strunta i att väcka henne. Jag kontrade med att om hon inte följer med så blir det andra konsekvenser. Att vi då kommer behöva ringa soc. Varpå hon börjar packa sin väska för ett dra. Jag följer med henne in på rummet och frågar vad hon ska göra och vad hon är så rädd för. Då lappar hon till mig som bara den. En och en halv timme senare har jag fortfarande ont. 

Hon är för sjuk, har för stora problem, är för anorektisk. Jag pallar inte!!!!!

Skön fredag

Hon kom upp vid halv 11 idag efter nattens bravader. Inte så dåligt ändå. De hade blivit sams igen. 

Mannen slutade tidigt och det var ett underbart väder så vi bestämde oss för att ta en tur till Köpenhamn. Det blev en härlig dag!! Vi flanerade vid nyhavn och Ströget. T köpte sig ett par skor och vi köpte med oss lite läckerheter hem till kvällen. Mys! 

T ska bli skjutsad till en kompis så jag får klara mig utan vin. 

Omtumlande vecka

Är hemma igen efter den mest omtumlande veckan i mitt liv. Det har varit en berg- och dalbana utan dess like. 

Vi har hamnat på en bra avdelning med 3 stycken till inlagda. Det kallas utredningsavdelning. Vi har fått en underbar kontaktperson som båda jag och T gillar skarpt. 

T tycker det är jobbigt mellan varven och då vill hon där i från. Vi har då blivit lyssnade på. Hon känner att hon är där frivilligt. Hon har fått 2 breakdowns som sedan har resulterat i att hon kunnat prata med personal. Det är ett stort framsteg för henne. Hon har kunnat prata om sin ångest med personal, hon har kunnat prata skolsvårigheter med läraren.  Hon har varit tillknäppt och sur, hon har varit glad. Tills i dag har hon somnat kring 12 alla dagar och kunnat gå upp vid 8-9. Ett stort framsteg. 

Tyvärr blir ätstörningen väldigt framträdande under dessa förhållanden. Det är inget som undgår den observerande personalen. Inte heller hur beroende hon är av mig. 

Nu har vi permis till på måndag då vi ska vara där klockan 10. Nu ligger hon och gråter efter att ha retat upp sig på pojkvännen och hans frånvaro under denna veckan. Hon har tydligen sagt till honom att de ska ta en paus. Nu är klockan 1 och hon ligger och gråter förtvivlat inne på sitt rum. Jag har varit inne hos henne. Hon sa lugnt och stilla att hon sagt till honom att de skulle pausa och ville vara i fred. Det fick jag ju respektera förstås. Kan nu inte sova förstås. Får ligga och lyssna på hennes gråt, inget annat att göra. På sätt och vis har jag längtat efter den här dagen. Tror att hans liv och hennes inte passar ihop. Han är 4 år äldre och jobbar natt. Inte så smidigt att kombinera med hennes försök att vända tillbaka dygnet. 

Första natten avklarad

Hon somnade i natt innan 12. Sen har hon vaknat några gånger under natten säger hon. Mitt snarkande hade förstås stört henne.

Nu är hon theralenbakis och ligger i sängen och degar. Är yr i huvudet och mår illa. 

I morse tog de blodtryck på henne och det var oroväckande lågt 80/44. Puls 49. Vi får se vad det får för konsekvenser. Antagligen träningsförbud och då kommer det ta hus i helsicke. 

Dagen D

Idag halv 2 ska vi vara i Malmö. Så jävla nervös för att vi inte kommer dit. Att hon tvärvänder

Svår nattpanik igen

Helt okej dag igår. Avslutning av innebandysäsongen med 2 mål och en 4:e plats i skytteligan för hela serien. Kvällen också bra, men vid 2 vaknade jag av hysterisk gråt. Pojkvännen sov över men jag gick upp ändå. Hon var helt borta och bara låg och vred sig i panik lilla hjärtat. Stackars henne! Varken jag eller han fick kontakt med henne överhuvudtaget. Till slut förstod vi att hon ville vara i fred så vi gick ut i vardagsrummet och pratade. Han är jätteorolig förstås och tycker det är jobbigt att inte kunna hjälpa henne. Han vill att hon Ska säga varför hon mår dåligt men det kan hon inte. Så klart är hon överstessad över morgondagens inläggning. Det är huvudorsaken. Jag är också livrädd, mest för hur det ska gå och om hon kommer trivas. Det är jobbigt när man sätter allt hopp till detta. Vi ska vara där i morgon klockan halv 2. Håll tummarna!!